2010-07-13 av Dan Glimne
När dessa rader skrivs här i pokerns födelseland - samt i turneringspokerns födelsestad - är världsmästerskapet i full gång. Hela 7319 spelare ställde upp i år, varav runt 2400 ser ut att överleva till dag 3. Totalt kommer VM att omfatta tio speldagar enligt planeringen. Först på kvällen den sjunde dagen, alltså efter 55-60 timmars spel, räknar man med att ha tunnat ned fältet så att bara 27 spelare är kvar. Den åttonde dagen, som är den 17 juli, ska dessa 27 spela ned tills de är nio kvar: då har alltså 99,88% av startfältet eliminerats.
Dessa nio får sedan en välbehövlig paus tills de möts igen på finalbordet nära fyra månader senare. Med anledning av det har de redan i förväg fått smeknamnet "The November Nine" i marknadsföringen. Avsikten med detta dröjsmål är förstås att stämningen och mediahypen ska piskas upp ordentligt, för att få maximal publicitet runtom det hela.
Vi kan alltså vara överens om att poker i dag definitivt är underhållning och spänning för en massmarknadspublik. (Huruvida det också är en sport - för att inte tala om konst respektive vetenskap - är ett ämne jag ska spara till en annan gång.) Men finns det därutöver ett värde i att vara skicklig i poker?
Ja, definitivt.
Jag har dragit det hypotetiska exemplet förr, och ska göra det igen: föreställ dig att svenska skolor skulle ta tjuren vid hornen, ignorera politiker, moralister och frimicklare, och resolut sätta poker på schemat - lämpligen i samband med ekonomilektionerna.
En absolut vansinnig idé från undertecknad? Tänk då en gång till på saken.
Finns det någon poäng med att lära ut effektiv, strategisk poker i skolan? Ja, faktiskt. Vad man då lär ut - bland mycket annat - är ett sunt ekonomiskt beslutsfattande.
Det är ett faktum att de amerikanska och brittiska - de senare dock i diskretare ordalag - tradingföretagen numera mer eller mindre öppet värderar de positiva egenskaper man förvärvar vid pokerbordet, så mycket att en talang för spelet är i det närmaste de rigeur om du ska söka ett jobb som aktie-, options- eller warrantmäklare. Firmorna på Wall Street uppskattar helt enkelt personer som på ett intelligent sätt kan hantera risker.
"Om en person är bra på poker", sade nyligen i en intervju Danon Robinson som är partner i Toro Trading, "så finns det en god chans att han eller hon kan lyckas i den här branschen. Att inte ha något intresse alls för poker är däremot en varningsflagga. Det är nästan motsvarigheten till att inte läsa Wall Street Journal."
Och Aaron Brown, hedgefondchef och författare till den uppmärksammade boken "The Poker Face Of Wall Street", uttalar sig så här: "Det finns en viss mogenhet och förmåga att hantera risker som är svår att förvärva på något annat sätt än genom poker."
Vi som spelat länge nog har lärt oss det faktum att framgång i poker kräver att man förvärvar egenskaper som självdisciplin, ödmjukhet, tålamod och kurage, i en lämplig blandning. Och på ett djupare plan fungerar poker, liksom alla bra spel, som demokratiträning: ungdomar lär sig samarbete, respekt för spelregler och för varandra, att vänta på sin tur och framförallt att TÄNKA.
"Man lär inte för skolan utan för livet", hette det när jag gick i plugget. Kanske är det dags att sätta poker på schemat, för allt det goda som spelet lär ut?